Forskning
Artiklar och text producerade av NDU-sajten
Svensk forskning kring NDU
Nya studier visar hur medvetandet kan lämna kroppen
Brittiska forskare om bevis för att medvetandet överlever döden
Tysk studie om kulturens inverkan på NDU-upplevelsen
Tidig amerikansk forskning
Se dokumentären "The day I died"
Svensk forskning kring NDU
Det finns hinder för forskning kring NDU i Sverige. Att ämnet ofta
felaktigt klassas som flummigt och tabubeläggs är ett skäl. Men det
finns fler. För att skydda patienterna lämnas bland annat sällan
tillstånd från sjukhusens etiska kommittéer att intervjua personer som
skulle kunna ha haft nära döden-upplevelser vid kritiska
sjukdomstillstånd.
Men det kan faktiskt gynna patienterna att
istället få lov att berätta om sina upplevelser. Enligt ett reportage i
Vetandets Värld 1992, var tillfrågade patienter på Uppsala Akademiska
sjukhus lättade över att få berätta, när två studenter från
institutionen för tillämpad psykologi på Uppsala universitet gjorde sin
studie (20-poängs psykologexamensuppsats). Patienterna upplevde att de
tidigare hade bemötts med skepsis när de försökte berätta om sina NDU.
12 patienter som hade haft kritiska sjukdomstillstånd intervjuades. Fem av dessa beskrev nära döden-upplevelser.
Studiens syfte var att undersöka om patienternas dödsångest och attityder till liv och död förändrades efter NDU.
Resultatet visade att hos de patienter som hade beskrivit NDU fanns det mindre
rädsla för döden, och en friare och positivare inställning till livet.
Man lät sig exempelvis inte påverkas lika mycket av vad andra människor
skulle tycka och tänka om saker och ting. Däremot ökade inte känslan av
egenvärde.
Dessa patienter visade också större känsla för naturen.
Man brydde sig mindre om materiella ting och visade mer omsorg om andra.
Intresset för andliga ting och meningen med livet ökade.
De två
kvinnliga blivande psykologerna hade velat intervjua fler patienter med
stötte på motstånd från sjukhusets sida. De upplevde att de bemöttes med
skepsis på grund av det ämne de ville undersöka närmare.
Undersökningen gjordes av Camilla Körner och Dorota Lesinska (reservation för stavningen av båda dessa namn).
Kvinnor kan hamna i nära döden-tillstånd vid förlossningar. Även utan
att tillståndet är livshotande. Kersti Wistrand, psykolog och lärare,
samt medförfattare till antologin Medvetandet och döden (1982), berättar
i samma radioprogram om förlossnings-NDUer.
Efter att boken
Medvetandet och döden kom ut reste Kersti Wistrand runt och höll
föredrag, bland annat på inbjudan av kvinnoföreningar. När hon hade
talat om nära döden-upplevelsen hände det ofta att kvinnor kom fram och
berättade att de upplevt liknande saker i samband med förlossning.
Kersti Wistrand har gjort en psykologexamensuppsats i ämnet: Förändrade medvetandetillstånd vid graviditet och förlossning (Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet).
13
kvinnor som haft komplicerade förlossningar intervjuades. Bara i ett
fåtal fall hade komplikationerna varit livshotande. Upplevelserna skilde
sig i princip inte från vanliga NDUer. Det rörde sig ibland om Ut ur
kroppen-upplevelser (UKU), och även om episoder där kvinnorna upplevde
tunneln och ljuset. De kunde känna att de fick ta del av all kunskap som
fanns och förstod hela livets mening. Efter upplevelsen hade kvinnorna
starka minnen av att ha fått insikterna, men själva insikterna hade
bleknat.
Källa: Vetandets Värld, Sveriges Radio
Hör mer om detta i Vetandets värld, Sveriges Radio, P1 - 1992 som handlar om NDU-forskningen. Där tas bland annat ovanstående svensk forskning upp. Länken är från journalisten Fredrik Lindqvists webbsida Adastramedia.
En eftereffekt av NDU kan vara större förmåga att använda sitt "sjätte
sinne". Det är vanligt att nära döden-upplevare lättare än andra kan
fånga upp och känna av andra människors känslotillstånd.
Annan svensk forskning på det området: Kan känslor överföras telepatiskt? Svenskt forskningsprojekt vid Stockholms universitet.
--------------------------------------------------------------------
xxx
xxx
(Denna text baserar sig i sin helhet på dokumentären The day I died (se den här) av BBC Bristol som visats på Axess TV och alla citat är hämtade därifrån och översatta av NDU-sajten.)
Nya studier tyder på att medvetandet kan lämna kroppen
Det finns nyare studier där forskarna tycker att resultaten tyder på att sinnet lever vidare när hjärnan har slutat att fungera.
Läkaren Pim van Lommel i Holland, de brittiska läkarna Sam Parnia
och Peter Fenwick samt professor Stuart Hameroff, USA, är pionjärer inom
detta forskningsområde.
- Fram till nu har uppfattningen varit att
hjärnan är det som frambringar medvetandet och minnen. Men när man
studerar nära döden-upplevelsen så finner man att man måste tänka på ett
nytt sätt, säger Pim van Lommel, i dokumentären "The day I died" (Nära
döden) som nyligen visades på Axess TV.
Han föreslår att man kanske kanske istället ska se hjärnan som en mottagare av medvetandet.
- Det är en slags revolution, säger Pim van Lommel, kardiolog vid sjukhuset i Arnhem.
De tre läkarna van Lommel, Sam Parnia och Fenwick hade alla hört
patienter berätta om nära döden-upplevelser och ville veta när under
döendeprocessen fenomenet uppstår. Kunde det vara så att det hände när
patienten var kliniskt död? Det vill säga att hjärtat slutat slå,
andningen upphört och hjärnan inte visar någon slags aktivitet.
Dr. Sam Parnia på Southamptons sjukhus, England, har samlat på
upplevares berättelser och också studerat NDU hos hjärtpatienter. Denna
forskning är till för att fastställa vad som orsakar NDU.
- Fram till 1997 fanns det mycket litet data från objektiva
vetenskapliga studier och vi ville bland annat förändra studiet av NDU
från teoretiskt debatterande till objektiv vetenskap, säger Sam Parnia.
Studier gjordes på patienter som haft hjärtstillestånd och bara på dem
som varit kliniskt döda. Man noterade såna saker som syrebrist,
medicinering, pyskologisk och religiös staus före upplevelsen.
Hjärnexperten och neuropsykiatikern Peter Fenwick, anslöt sig till Sam
Parnia för att försöka ta reda på vad som händer i hjärnan under en
nära döden-upplevelse.
- När en person får hjärtstillestånd och man kan mäta hjärnvågorna
eller hjärnans elektriska aktivitet, finner man att dessa redan inom
åtta sekunder har upphört nästan helt och hållet. Så när hjärtat har
stannat slutar hjärnan att fungera. Neurovetenskapen säger oss att man
inte kan uppfatta något utan hjärnaktivitet. Så när hjärnfunktionerna
har avstannat måste förnimmelserna avstanna. Om de inte gör det, betyder
det att sinnet/medvetandet och hjärnan inte är samma sak, säger Peter
Fenwick.
Om detta stämmer, utmanar det den traditionella uppfattningen om hur hjärnan fungerar.
Van Lommel och hans forskarteam talade inom med 300 patienter som
överlevt sina hjärtstillestånd. Intervjuerna gjordes inom två dagar
efter att patienten haft sitt livshotande tillstånd. 41 av de 300
patienterna hade haft NDU, det vill säga nära 14 procent.
En av dessa patienter hittades livlös på en äng och var kliniskt död
när han kom till sjukhuset och låg i koma en vecka efter
återupplivningen. Enligt all känd vetenskap kunde han inte ha uppfattat
någonting omkring sig när han kom till sjukhuset.
- Efter en vecka vaknade han och en skötare, som varit med vid
återupplivningen, kom in för att ge patienten hans medicin. Då sa
patienten, "det var du som var där när de tog in mig på sjukhuset",
berättar Pim Van Lommel.
"Du tog ut mina löständer ur min mun och lade dem i den där vagnen, i
en låda undertill ovanpå en massa flaskor", sa patienten.
Skötaren blev mållös, för det patienten sa stämde. Till synes hade
mannen medan han låg i djup koma, samtidigt sett allt som skedde från en
punkt ovanför sin kropp.
Läkaren och kardiologen dr Michael Sabom har också studerat
nära döden-upplevelser. Patienten Pam Reynolds var ett extraordinärt
fall. Hon hade ett stort artärbråck djupt inne i hjärnan. Sista hoppet
var att operera hjärnan under det att kroppstemperaturen sänkts till
mellan 10 och 15 grader. Hjärta och andning stannas, hjärnan töms på
blod och patienten är planerat kliniskt död under en timmes tid under
operationen.
- Det finns ingen mätbar neurologisk aktivitet i hjärnan
överhuvudtaget, förklarar neurokirurgen Dr Robert Spetzler, som utförde
operationens.
Pams ögonlock tejpades igen och hon hade öronproppar i öronen. Trots
detta kunde hon efter operationen beskriva de instrument som använts vid
hennes operation, medan hon var kliniskt död.
- Det var som om jag satt på läkarens axel och tittade ner. Jag minns
instrumentet i hans hand, det såg ut som handtaget till min elektriska
tandborste. Jag hade trott att de skulle öppna skallen med en såg och
hade hört uttrycket såg. Det jag såg var mer som en borr än en såg,
berättar Pam Rynolds.
Hon kunde också beskriva de olika delarna som
hörde till borren och hur de förvarades i en låda som påminde om hennes
pappas verktygslåda. Hon kunde inte ha sett den innan hon sövdes, för
den förvarades så att patienten inte kunde se den. Hon kunde också
återge ett samtal mellan läkare och sköterska, som visade sig vara
korrekt återgivet, när Dr Sabom studerade hennes fall.
- I den fasen av operationen kan ingen höra eller se något. Jag finner
det otroligt att någon med de vanliga sinnena som hörsel, skulle kunna
uppfatta något, säger Dr Spetzler.
Pams NDU fortsatte med alla klassiska moment, som att hon fann sig på en
utomjordisk plats, i ett starkt ljus och såg både släktingar och andra
varelser. Hon frågade om ljuset var Gud, men fick till svar att ljuset
var vad som hände när Gud andas.
Hon måste bli övertalad att återvända till sin kropp och berättar att
hennes avlidne morbror var den som följde med henne tillbaka till
kroppen och till slut knuffade henne in i kroppen igen.
- Detta är en klassisk NDU som inträffade under det att det medicinska
tillståndet var extremt övervakat. Alla kända livstecken och i princip
alla kliniska tecken på liv och död mättes och kontrollerades vid
tillfället. Det är det som gör att Pams fall är så värdefullt för oss,
säger Michael Sabom.
Inte bara kunde Pam berätta om saker hon sett och hört när hon var
kliniskt död, hon kom ihåg det hon upplevt. Enligt all känd forskning
kan inte hjärnan lagra minnen när hjärnan inte är aktiv.
- Man måste hävda att informationen på något sätt kan erhållas utanför
hjärnan för att senare lagras i hjärnan eller att det det händer i
hjärnan och lagras i minnesfunktionerna på ett sätt som vi inte förstår,
säger Dr Peter Fenwick.
Professor Stuart Hameroff i Tuscon, Arizona, studerar på hjärnan
för att ta reda på var sinnet är och kunna förklara hur medvetandet
uppstår. Tillsammns med den brittiske läkaren Roger Penrose har han
utvecklat en teori om medvetandet. Han har studerat mikroskopiskt små
strukturer, mikrotubuler. De finns djupt inne i cellerna som utgör
hjärnan. Stuart Hameroff tror att det är på denna mikroskopiska nivå som
hjärnan producerar medvetandet.
- Inne i celler, även nervceller, finns ett nätverk av cylindriska
strukturer som kallas mikrotubuler, som skapar cellens form. De är också
cellens nervsystem, och bearbetar information internt för att
organisera vad som händer inne i varje cell samt hur celler interagerar
med andra celler, säger Hameroff.
Han har studerat strukturen i, och vad som händer inne i, mikrotubulerna. Han menar att de fungerar som kvantdatorer.
- Kvantvärlden, på atomnivå och mindre, har en del mycket underliga
egenskaper. Exempelvis kan allting vara sammankopplat med allt annat.
Partiklar kan finnas på två eller fler platser på samma gång, en process
som kallas superposition. I en kvantdator kan information finnas på två
olika ställen på samma gång.
Superposition anses vara grundstenen i universum.
- Atomer består mest av tomrum, mellan kärnan och elektronerna. Där
finns information och mönster med medvetna förlöpare som skapar vårt
medvetande.
Teorin bygger på Einsteins relativitetsteori, där han hävdar att
allting, materia, energi, rymden och tiden är det som väver universum
samman, på alla nivåer.
- När hjärnan slutar att fungera upphör mikrotubulernas samband och
informationen läcker ut. Men den försvinner inte och förstörs inte för
det händer på en fundamental nivå, utan den läcker ut i universum.
Istället för att spridas händer den samman på grund av ett annat
märkligt fenomen som kallas kvantsammanbindning, kvantkoherens. Så jag
tror, tack vare den här mekanismen är det möjligt för medvetenadet att
existera, åtminstone tillfälligt, utanför kroppen. Till exempel flyta
ovanför kroppen och observera återupplivningen, säger Stuart Hameroff.
Dokumentären är producerad av Kate Broom BBC Bristol. Texten ovan är översatt och nedtecknad av NDU-sajten
xxx
--------------------------------------------------------------------
xxx
Överlever medvetandet döden?
Brittiska forskare säger sig ha bevisen
Brittiska forskare som studerat hjärtpatienter
säger sig ha hittat bevis som tyder på
att medvetandet fortsätter
även efter att hjärnan har slutat att fungera
och patienten är kliniskt död.
De båda läkarna och forskarna vid Southampton General Hospital i England
har intervjuat 63 hjärtpatienter som konstaterats vara kliniskt döda
men som ändå återfått medvetandet.
56 av dessa hade inga minnen från
den tid de varit kliniskt döda, medan 7 hade det. Fyra av dessa hade
haft vad som klassas som NDU, nära döden-upplevelser.
De hade upplevt frid, glädje och harmoni och hade inte någon känsla av kroppen. De upplevde också att sinnena skärptes. En del av dem hade sett ett skarpt ljus, upplevt en annan dimension och sett döda anhöriga.
Intressant med studien är att ingen av patienterna hade funnits ha syrebrist under upplevelserna. Syrebrist brukar anges som en "naturlig" orsak till nära döden-upplevelsen.
Efter den första inledande studien, som presenterades i februari 2001, har forskarna och deras medhjälpare funnit 3 500 personer som hade levande minnen från de tidsperioder då de var kliniskt döda. Många av dessa var ovilliga att tala om sina upplevelser eftersom de var rädda att bli betraktade som tokiga... Ett barn, 2,5 år gammal, ritade en bild av sig själv flygande utanför kroppen, efter att ha fått hjärtstillestånd vid ett krampanfall. När föräldrarna frågade honom vad det var, sade han att "när man dör så ser man ett starkt ljus och man sitter fast i kroppen med en sträng".
Sam Parnia, en av forskarna, säger att det verkar som att medvetandet verkar oberoende av kroppen, och snarare använder hjärnans grå massa som ett sätt att manifestera tankeverksamheten, ungefär som radio- och tevevågor använder sig av radio- och teveapparater!
Det är oklart för NDU-sajten hur man har konstaterat att patienterna verkligen varit kliniskt döda i dessa studier. Hjärnfunktionen ska ha varit noll.
Mer om detta:
Scientist says mind continues after brain dies (www.boston.com)
Fler NDU-artiklar på www.near-death.com (obs, på engelska)
-------------------------------------------------------------------
xxx
"Döden är inte lika för alla" konstateras i en tysk studie
Resultatet av en tysk studie av nära döden-tillstånd visade att kulturen påverkade hur upplevelserna såg ut och uppfattades.
Ett team sociologer vid universitetet i Konstanz i Tyskland har studerat
Nära döden-upplevelser (NDU). I studien har 2044 människor i f.d Öst-
och Västtyskland intervjuats. 4,3 av dessa sade sig ha haft en NDU. Det
är det samma som 3,3 miljoner människor i bara Tyskland. Om samma
procenttal gäller i Sverige skulle betyda att ca 400 000 svenskar haft
en NDU.
De tyska sociologerna säger sig ha kommit fram till, att även om
antalet NDU verkar vara samma i både västra och östra Tyskland, så
skiljer sig själva upplevelserna åt. NDUerna i västra Tyskland är oftare
behagliga än i de östra delarna.
Slutsatsen i studien är att kulturtillhörighet påverkar Nära döden-upplevelsen.
Ljusare i väst
I Illustrerad Vetenskap nr 9, 2001, beskrivs detta i en artikel om den
tyska studien. Enligt artikeln är NDU-elementen tunneln och ljuset
betydligt vanligare i väst, där också den religiösa aspekten i
upplevelsen är större. Två tredjedelar av de "västtyska" NDUarna
förnimmer en annan värld, medan "östtyskarna" håller sig kvar i
vardagen, enligt artikeln.
Artikeln framhåller dessutom diverse
fysiska förklaringar till NDU som syrebrist och flimmer av nervsignaler.
Dessa förklaringar har dock inte hållit vid närmare påseende enligt
NDU-litteraturen.
Otäckt i öst
Enligt pressinformationen om studien hade många i de nya
förbundsländerna (f.d Östtyskland) ofta otäcka upplevelser, medan
västtyskarna kunde tala om "sitt livs bästa upplevelse". Detta motsäger
dr Raymond Moodys "prototypiska modell" menar de tyska forskarna.
Långt
ifrån alla hade varit nära döden när upplevelsen inträffade (vilket i
och för sig är känt inom NDU-forskningen sedan länge. Bara hälften av de
som sagt sig ha haft en NDU var i ett kritiskt tillstånd vid
tillfället. Sex procent var kliniskt döda (dödsbegreppet vid NDU är
trixigt, enligt läkaren Göran Grip kan ingen återhämta sig från klinisk död.)
Såväl
männen som kvinnorna i studien framhåller att deras upplevelser skiljer
sig från vanliga drömmar. De har känt sig klarvakna och som i en annan
värld.
Bok om studien - på tyska
Vad ska man då säga om detta studieresultat? Det är svårt att analysera
det utan att se hela rapporten. Exempelvis är det av vikt vilka frågor
man ställt. Och hur har man fastställt att det är NDU det handlar om?
Svaren finns för den som kan läsa tyska, och som kan tänka sig att
skicka efter någon av de två böcker som skrivits utifrån studien. Dessa
är den populärvetenskapliga "Berichte aus dem Jenseits. Mythos und
Realität der Nahtod-Erfahrung" av Hubert Knoblauch. Förlag:
Herder/Spektrum, 1999. Samt den mer vetenskapliga "Todesnähe.
Interdisziplinäre Zugänge zu einem außergewöhnlichen Phänomen" av Hubert
Knoblauch och Hans-Georg Soeffner. Förlag: UVK Universitätsverlag
Konstanz, 1999.
Forskarna i den tyska studien är Dr. Hubert Knoblauch, Ina Schmied och Bernt Schnettler.
Källa: Pressmeddelande den 1 februari år 2000: "Bericht aus dem Jenseits", Universität Konstanz Pressestelle. Illustrerad Vetenskap nr 9, 2001: "Nu vet vi mer om sekunderna före döden; Våra sista tankar" av Klaus Wilhelm.
--------------------------------------------------------------------------------
xxx
Tidig amerikansk forskning
Om forskningen
Det har bedrivits forskning om Nära döden-upplevelsen i flera decennier.
1975 gav dr Raymond Moody ut boken: Livet efter livet. Det var
startskottet för en allt intensivare forskning och ett lika stort
allmänt intresse. Det forskas från båda sidor. De som tror på NDU och de
som ser det som ett hjärnspöke.
Grupper av personer som har haft NDU har jämförts med kontrollgrupper bestående av personer som inte haft NDU.
De
har fått svara på frågor om alla olika delmoment i en Nära
döden-upplevelse. Men först har de fått berätta fritt utan ledning av
intervjuaren.
Även barn har haft Nära Döden Upplevelser. De är särskilt viktiga för forskningen eftersom små barn kan antas vara mindre påverkade än vuxna av religion, kultur eller tidigare forskningsresultat.
I en del undersökningar har olika grupper av allvarligt sjuka eller skadade jämförts med varandra. Det är endast i grupperna med kritiskt, nära döden sjuka, som personer säger sig ha upplevt NDU.
Exempelvis intervjuade dr Melvin Morse elva barn i åldern 3-16 år som legat i koma eller haft hjärtstillestånd.
Sju av dessa barn hade upplevt olika kända moment i en NDU.
Men inget av barnen i den andra gruppen, 29 barn i samma åldersgrupp,
som haft svåra sjukdomar hade upplevt någonting som liknar NDU.
Hur vanligt?
En stor undersökning (Adventures in Immortality)
gjord av Gallup-institutet 1982 visade att 8 miljoner vuxna amerikaner
hade haft en NDU. Det motsvarade fem procent av USAs vuxna befolkning.
Det framkom också att gruppen NDUare hörde till den psykiskt friskaste
delen av befolkningen. Där var färre fall av alkoholism, psykisk sjukdom
och social missanpassning än i kontrollgruppen.
Vilket strider mot teorier om att psykisk ohälsa skulle ligga bakom nära döden-upplevelser.
Så här fördelade sig de upplevelser som personerna i undersökningen hade haft under sina NDU. Varje person kunde ha flera av momenten.
| Element | Procent (%) |
| Ut-ur-kroppenupplevelse | 26 |
| Korrekta synintryck | 23 |
| Hörbara ljud eller röster | 17 |
| Känsla av frid, frihet från smärta | 32 |
| Ljusfenomen | 14 |
| Återblick på livet | 32 |
| Att befinna sig i en annan värld | 32 |
| Att möta andra varelser | 23 |
| Tunnelupplevelsen | 9 |
| Föraningar om kommande händelser | 6 |
Fantastiska förändringar
En intressant aspekt på NDU är de förändringar som personerna genomgår efter sina upplevelser.
Så här skriver Raymond A Moody i Ljuset ur tunneln:
"Under mina 20 år av intensivt umgänge med NDUare, har jag
fortfarande inte stött på någon enda person som inte har förändrats på
ett genomgripande och positivt sätt av sin upplevelse.
Med detta menar jag inte att NDUarna förvandlas till jolmiga, okritiska
polyannatyper. Nej, NDUn gör dem inte bara mycket behagligare att umgås
med (särskilt om de inte var så värst behagliga före sin nära
döden-upplevelse), utan den för också med sig att de engagerar sig
aktivt i den verkliga världen.
Den hjälper dem att ge sig i kast med tillvarons otrevliga sidor på ett
lidelsefritt och klarsynt sätt som de inte hade förmåga till tidigare.
Alla forskare och kliniker som jag har pratat med som har intervjuat
NDUare har kommit till samma slutsats: NDUarna har blivit bättre
människor på grund av sina upplevelser.
NDUare vill lära sig saker i större utsträckning än innan. De har en
friskare aptit på livet, minskad rädsla för döden och en ny syn på saker
och ting.
De har fått ett budskap om att kärleken är det viktigaste här i livet, och att det vi är på jorden för att lära oss.
Ta exempelvis den präst som före sin NDU hade predikat om synd och domedag så att folket hukade sig i bänkarna.
Det beteendet slutade han raskt med efter att, som han upplevde det, ha
fått förstahands-information om vad Gud egentligen vill av oss.
Kärleksbudskapet har upprepats av NDUare efter NDUare. Jesus var inte
fel ute när han präntade i folket att de skulle älska andra så som sig
själva. Kanske var han en NDUare. Vem vet?
Men det är inte allt. En fascinerande och inte så omtalad förändring är att NDUare oftare har paranormala förmågor än andra människor. De kan i olika utsträckning förutsäga framtiden, "läsa" människors sinnesstämning och "tankar", drömma sanndrömmar med mera.
"...jag frågade Donna: ’Så hur har den här upplevelsen förändrat
ditt liv?’ Och ... jag blev förbryllad över hennes svar: ’Uppriktigt
sagt, dr Morse, jag tror inte att upplevelsen har förändrat mig alls.’
Jag började söka djupare. ’Kanske har ditt förhållande till dina
föräldrar förbättrats’undrade jag. ’Inte egentligen, det har alltid
varit rätt så bra.’ ’Kanske är du bättre i skolan?’ Hon tänkte över
frågan och skakade på huvudet. ’Har du blivit bättre på
matte?’’Knappast’, sa hon. Jag förlorade inte tålamodet för jag vet att
barn och tonåringar ofta inte tycker att de har förändrats av
upplevelsen.
’Kan du se in i framtiden?’, frågade jag.
Hon såg lite illa berörd ut. ’Jaså det’, sa hon. ’Vem har talat om det för dig?’.
Kanske har en del av förmågorna att göra med det magnetfält som omger kroppen. NDUare drabbas relativt ofta av att batteridrivna armbandsklockor slutar fungera, utan anledning.
Vetenskapliga teorier om orsaken till NDU
Många forskare och vetenskapsmän har försökt hitta
en förklaring till nära döden-upplevelserna. Alltså en annan förklaring
än att själen lämnar kroppen efter döden.
Bland annat har man hittat det center i hjärnan (i högra tinningloben)
som fysisk kan ligga bakom upplevelsen. Flera vetenskapliga forskare har
kommit fram till att momenten i en NDU utgår därifrån.
Det kan tolkas som att en NDU helt enkelt är en kroppslig upplevelse, och att känslan att vara utanför kroppen och se andra platser är hjärnspöken.
Det kan å andra sidan också tolkas så, att NDU och andra ut-ur-kroppen-upplevelser är fullkomligt naturliga och sker i samspel med den kropp vi fötts med.
En annan teori är att fenomenet NDU är det samma som piloter kan råka ut
när det blir syrgasbrist i hjärnan. Gemensam nämnare är en mycket skön
känsla.
Enligt läkaren Göran Grip, som översatt Ljuset ur tunneln
till svenska, leder syrgasbrist till berusning, medvetslöshet och
kramper.
När man slutar andas förs inte koldioxid ut ur blodet och man kan få
koldioxidöverskott. Man kan då uppleva att man far genom en tunnel och
att man är omgiven av ett starkt ljus. Däremot ser man inte
ljusvarelser, kommunicerar med avlidna anhöriga eller får en återblick
av sitt liv.
Dr Michael Sabom som forskat kring NDU undersökte ett fall där en
patient fått hjärtstillestånd (och en NDU). Vårdpersonal tog ett prov
som mäter mängden syrgas och koldioxid i blodet under
hjärtstilleståndet. Syrgasnivån var inte låg, utan högre än vanligt. Koldioxidnivån var lägre än vanligt. Det talar emot koldioxinteorin.
Det som i slutändan talar emot de flesta
förklarings-teorier är det NDU-moment när personen upplever att han/hon
lämnar sin kropp och svävar upp i ett viktlöst tillstånd.
De iakttagelser som NDUare gjort (medan läkarna trodde de var döda eller
medvetslösa) kan senare jämföras med vad som verkligen har inträffat.
Och det rör sig inte om hörselintryck som omvandlats till synintryck i minnet. Det visar bland annat ett fall med en blind kvinna på. Hon kunde beskriva modern teknisk apparatur med rätt detaljer och färger. Apparatur som inte fanns på den tiden då hon fortfarande kunde se.
Källor:
Ljuset ur tunneln av Raymond A Moody. Han har baserat boken på 15 års NDU-forskning samt flera andra NDU-forskares resultat och slutsatser.
Förvandlad av ljuset av Melvin Morse.
Fler artiklar om forskning kring NDU från annan media finner du länkar till här.
